Statusklassning

Statusklassificering är en bedömning av hur ett vatten mår. I statusklassificeringen används data från den kontrollerande, operativa eller kvantitativa övervakningen för att bedöma vattnens ekologiska, kemiska eller kvantitativa status. Efter den inledande sammanvägda ekologiska statusen ta den här sammanställningen endast hänsyn till näringsämnen.

Texten som följer här nedan bygger på databasen VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Klassningen har status från september 2024 i förvaltningscykel 3.

Vattenförekomsten är klassad till måttlig ekologisk status på grund av övergödning och hydromorfologisk påverkan. Kvalitetsfaktorerna näringsämnen och fisk är utslagsgivande för bedömningen. Kvalitetsfaktorn fisk är bedömd till måttlig status eftersom fiskar inte kan vandra naturligt i vattensystemet och för att stora delar av vattenförekomsten dessutom saknar naturliga livsmiljöer för vattenlevande växter och djur. Vattendragets flöden är dessutom påverkade på ett sätt som är negativt för fiskbestånden eftersom vattenförekomsten är påverkad av markavvattning. Vattenförekomsten är även påverkad av försurning i sin övre del vilket åtgärdas genom kalkning. Status för kvalitetetsfaktorn försurning visar att kalkningen fungerar.

Ekologisk status – Fysikalisk-Kemiska kvalitetsfaktorer

Medelvärde för totalfosfor är 49 µg/l och har beräknats på 24 provtagningar mellan 2013 till 2016. Referensvärdet har beräknats enligt bedömningsgrund utan jordbruksviktning. Den ekologiska kvoten ligger på 0,43. Bakgrunds- respektive referensvärdet för totalfosforhalten ligger på 20.6 µg/l.

Påverkanskällor
Påverkanskällor visar miljöproblem som varje ytvattenförekomst klassas efter. Påverkanskällan är det som orsakar miljöproblem. Miljöproblem, betydande påverkan och risk är begrepp som hänger ihop i detta sammanhang. För Svartån har följande påverkanskällor identifierats som kan påverka näringsämneshalterna i vattendraget.

Betydande påverkan avseende totalfosfor (tot-P) utgår från vattenmyndigheternas nationella analys genomförd 2018. Analysen baseras på antropogen belastning i förhållande till bakgrundsbelastning (belastningsdata från PLC6.5).

Förbättringsbehov

Detta förbättringsbehov representerar den minskning av den lokala bruttobelastningen av fosfor och kväve som behövs för att vattenförekomsten, eller nedströms belägna vattenförekomster, ska kunna uppnå god status med avseende på näringsämnen. Förbättringsbehoven är optimerade över hela avrinningsområdet för att få störst möjlig effekt från minsta möjliga belastningsminskning.

Det framräknade förbättringsbehovet är: 173 kg-P/år och 1310 kg-N/år.

Vattenmyndigheterna har preliminärt bedömt att det av detta förbättringsbehov är möjligt att genomföra åtgärder som motsvarar minst 148 kg-P per år. Vattenmyndigheterna kommer att komplettera informationen med en bedömning av hur stor del kväve av förbättringsbehovet som kan täckas av de åtgärder som identifierats som möjliga.

Jordbruk: 110 kg fosfor och 1250 kg kväve
Små avlopp: 29 kg fosfor och 60 kg kväve
Dagvatten: 9 kg fosfor

Observera att förbättringsbehovet endast avser den externa belastningen, åtgärder mot eventuell intern belastning kan tillkomma.